Skolstart och lite om det vi inte väljer

I veckan var det dags för Täbys elever att börja skolan efter ett långt sommarlov. Förväntansfulla och lite spända gick de nu de sommarovana stegen mot ett nytt läsår och möten med klasskamrater, lärare, välkänt och kanske lite nytt.
En del har längtat efter skolstarten. Andra har försökt att inte tänka på den, kanske i hopp om att njuta av ledigheten lite till. En del har haft hela sommaren uppbokad och måste tacka nej till aktiviteter och resor för där är redan fullt, medan andra barn inte vill prata så mycket om vad som skett på lovet.

När jag tänker tillbaka på min egen barndom kan jag konstaterar att själv var jag en sådan som tyckte att sommarlovet var alldeles för långt. Det blev tråkigt med all denna tid, dagar som följde efter varandra i en nästan oändlig räcka. Det fanns gränser för hur mycket en kunde cykla runt på sin cykel, öva sig på att gå på händer och hur många egna tidningsprojekt en kunde ha. Och fortfarande tycka det var roligt. Kompisarna var ofta bortresta och veckorna blev långa. Dessutom var skolan för mig en favoritplats. Jag var som barn nästan aldrig sjuk och hade jag någon enstaka gång feber så berättade jag det inte utan gick dit i alla fall.

Skolan det var platsen där jag fick stilla min kunskapshunger och när matteböckerna var uträknade och alla stencilerna gjorda då kom det bästa; jag fick sitta i biblioteket och läsa vilka böcker jag ville. Jag hade so barn gärna gått i skolan året runt till klockan fem varje dag om jag fick. Som vuxen är jag samtidigt oerhört tacksam för den skola jag fick gå i där jag inte bara fick lära mig ämneskunskaper, utan också bli, det viktigaste av allt, sedd. Men, jag är också sorgligt medveten att skolan inte är för alla barn den platsen laddad av positiva erfarenheter som den var för mig. Just därför är jag också så glad över att vi nu har en regering som satsar på skolan på riktigt och fördelar resurser till sådant som göra skillnad: mindre klasser, duktiga lärare och en fritidsverksamhet på skolorna med höjd kvalité. En sådan satsning är lågstadiesatsningen som är ett sökbart statsbidrag till skolhuvudmännen för att ge mindre klasser för eleverna. Inför läsåret 2017/18 har Täby kommun blivit tilldelad 6,37 miljoner kronor som m går till de kommunala skolorna i kommunen. Totalt fördelades inom lågstadiesatsningen 2,3 miljarder kronor till 687 olika huvudmän.

Men oavsett hur sommarlovet nu egentligen var, om det längtats eller ej så är skolstarten nu här. Och oavsett om allt känns lätt i skolan eller om bokstäverna och siffrorna inte riktigt vill sig, så är alla barn ovillkorligen värda den allra bästa skolan. Det gemensamma ansvaret får vi aldrig backa på. Varenda unge ska ovillkorligen vara värd en lärare som ser dem och en skola att vara trygg och utvecklas i. Barn ska aldrig vara beroende av att deras föräldrar gör ”rätt” val av skola, informerar sig och ställer i kö. Det måste fungera ändå bra ändå.

För de som sätter individens så kallade valfrihet före varje annat värde (ja otroligt nog finns de) och är de som talar om dåliga val och bra val. De som säger att den som inte blir nöjd får göra om sitt val. De förstår inte skolan speciella samhällsfunktion och hur avgörande den är för individens utveckling. De väljer dessutom att bortse ifrån att utöver våra medfödda förmågor finns det saker ingen av oss får möjlighet att välja i livet: de omständigheter vi föds till och våra föräldrar och deras val.

Annonser

Våra gemensamma medel ska vara för täbybornas bästa – inte skolföretagens

Vad ska vi använda våra gemensamma medel, kommunens ekonomi till? Det är den fråga som ytterst den kommunala politiken kokar ner i. Hur skall den kommunala kassan stärka vårt samhälle och ge så mycket välfärd av så god kvalité till våra medborgare som bara är möjligt? Lagar anger ofta miniminivå, men hur kan det vara gott och tryggt att åldras, vara sjuklig eller få en god uppväxt i vår kommun? Hur skall vi använda vår kommunala markresurs här i Täby, den mark som vi gemensamt äger så att vi verkligen får ut det bästa för kommuninvånarna – nu och för framtida generationer? Hur styr vi politiker kommunen så att det blir möjligt att ta ansvar för välfärd och samhällsservice, att skolor planeras och byggs, finns för eleverna i närområdet, att kvalitén är hög och påverkbar för medborgarna? Och inte minst att våra politiker tydligt kan ställas till svars när något inte fungerar?
En kommun är något annat än ett företag, en förening eller för den delen en hushållsekonomi. För mig som socialdemokrat är det självklart, en kommun skall planera sin verksamhet för det gemensammas bästa, inte gynna särintressen. Så är inte alltid fallet i det moderatstyrda Täby kommun. Där skjuts ansvaret så långt bort i från de som valts i demokratiska val som möjligt och gynnandet av privata företag på det gemensammas bekostnad verkar ha blivit en sport där nya rekord strävas efter att slås. Ovarsamhet och slösaktighet med våra gemensamma resurser blir resultatet.
I veckan som gick skrev lokalpressen om att vi socialdemokrater har motsatt oss att det moderatledda styret i Täby bygger en skola åt friskolekoncernen Inspira-Fos. http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/s-vill-stoppa-skolbygget-i-runborg-inte-ratt-vag/repqfe!21m1zMb5bTrknn3Pj5lA/
Att kommunen inte ska dra på sig investeringskostnader och risker åt en stor vinstdrivande friskolekoncern borde vara självklart för alla. Vill ett privat företag utöka sin verksamhet eller etablera sig i kommunen så bör de planera för och själva ta den risken. I Täby har sedan länge privata aktörers skoletableringar subventionerats kraftigt av moderaternas styre genom avknoppningar och tillfälliga bygglov. Att nu dessutom kommunen, som i sig självt står inför mycket stora investeringsbehov i samhällsservice de kommande decennierna, ska agera bank åt privata aktörer faller på sin egen orimlighet.
Det finns sunda alternativ: det är nu på tiden att kommunen gör upp en långsiktig plan för täbyelevernas tillgång till skolplatser och ser till att nyttja mark, planering och ekonomiska resurser för att ta sitt kommunala ansvar för skolplatserna. Även en moderat borde nu inse att de privata aktörerna oftast inte är beredda att investera i det allmänna. Lösningen är då inte ytterligare gynnande och subventioner. Våra gemensamma skattemedel ska gå till att bygga kommunala skolor, som kommunen själv ansvarar och styr över. Allt annat är ekonomiskt ohållbart och i längden oansvarigt.

En trygg förskola är möjlig – vi behöver bara bestämma oss!

Täby är en av Sveriges mest välmående kommuner med ett bra läge i strax utanför Stockholm. Täby har en befolkning som utmärker sig som högutbildad, frisk och arbetsför. Så hälsan borde tiga still. Ändå kommer gång på gång orossignaler och medias intresse riktas mot vår kommun. Det handlar om våra yngsta invånare, förskolebarnen i Täby.

Nu kan vi återigen läsa om en täbyförskola i pressen. Den här gången heter den Myrlejonet ligger i Skarpäng och är en förskola med ca 100 barn, fördelade på fem avdelningar.  Förskolan drivs av friskolekoncernen Futura som driver förskolor och skolor i Stockholms län. Nu har föräldrar på förskolan kontakta politiker och press angående den bristande kvalité som råder där och som påverkar deras barn så att flera barn drabbats av oro och olust över att vara på sin förskola. Oron består bland annat i att personalomsättningen är oroväckande hög på förskolan. Det är ofta kort om personal vid hämtning och lämning. En stor andel av förskolepersonalen kan inte prata svenska och har därmed svårt att kommunicera med barnen. https://mitti.se/nyheter/foraldrar-engelsksprakig-personal/

Det ekar bekant. Tidigare år kunde vi i pressen ta del av föräldrar som larmade kring en annan förskola i Skarpäng Täby. Då hette förskolan Mörtsjöns förskola som drivs av friskolekoncernen Inspira-Fos och klagomålen som kom in handlade om brister så allvarliga att barn blev otrygga, för stora barngrupper och för hög personalomsättning. https://mitti.se/nyheter/tabyforskola-anmarkning-klagomal/

Det duger inte längre att vid varje fall förklara det som enskildheter och att därmed blunda för det mönster som finns. Det är dags nu att ställa frågan varför dessa situationer och återkommande klagomål uppstår? Klagomålen har en hel del gemensamma nämnare i form av hög personalomsättning, dvs personalen verkar inte vilja jobba kvar, barngrupperna är stora och som konsekvens blir barnen otrygga.

På en förskola är den absolut största ekonomiska posten löner till de som ska ta hand om, ge trygghet och pedagogisk omsorg åt barnen. Stora barngrupper betyder att huvudmannen pressar ner personalkostnaden. Samtidigt kan vi konstatera att Täby kommun inte vill ställa några krav på barngruppernas storlek eller främja mindre barngrupper genom villkorad förskolepeng. Istället ligger förskolepengen lågt i Täby och stora friheter ges till huvudmännen under valfrihetens flagg. Dessutom har Alliansen i Täby mildrat incitamenten för att ha behöriga förskolelärare anställda på förskolorna. Det är därför som upplagt för stora barngrupper och bristande pedagogik. Kommunen har ytterst sällan invändningar så länge inte klagomål från föräldrar inkommer. Det leder till att det att det kraftigaste incitamentet för förskolorna i kommunen blir, om ägarna så kräver, att generera överskott till sina ägare.

Detta är inte acceptabelt. Förskolebarn är en grupp som ofta har svårt att berätta/larma själva när en verksamhet inte fungerar bra. Om det slutligen blir uppenbart genom tex tillbakagång i utvecklingen, att tidigare trygga barn blir oroliga, att barnet inte vill gå dit etc. då har det redan gått för långt. Därför måste tillsynen skärpas.

Dessutom måste rätt incitament fås på plats i förskolan. De skattemedel vi sätter av ska gå till barnen och inte på olika sätt undandras verksamheten. Vi ser nu överskott som antingen läggs på hög, omfördelas till andra enheter inom koncernen eller delas ut som vinst. Följderna av den vilda västen som råder blir alltmer uppenbara.

Det positiva i kråksången är att det är möjligt med en god och trygg förskola till alla barn. Vi behöver bara bestämma oss! Låt de av oss alla gemensamt avsatta medlen gå till barnen.

Ordning och reda, framtidstro och hyresrätter – så vill vi ha det!

framtidstro

Den senaste tiden har vi Socialdemokrater i Täby anklagats av Gripestam (M) för att ha en politik som riskerar att leda till att 10000 Täby elever skulle få byta skola. Han hävdar det mot bakgrund av vi har uttryckt stöd för huvuddragen i Reepalus utredning Ordning och reda i välfärden och de förslag som där uttrycks om att ett vinsttak bör införas i den skattefinansierade välfärden. Viktigt att komma ihåg i den debatt som nu böljar fram och tillbaka nu är varför utredningen tillsattes. Den nu existerande ordningen är inte bra och fungerar illa.
Vi ser det som mycket angeläget att våra offentliga medel och avsatta resurserna går till den välfärd de är avsedda till. Det är nödvändigt med vinstbegränsning och starkare styrning och reglering av välfärdssektorn än idag. Detta både för att upprätthålla legitimiteten i systemet med skattefinansierad välfärd och för att inte slösa med våra gemensamma medel. Pengar som sätts av oss alla till skolan ska gå till just skolan – lärare och elever.
Det nuvarande systemet angående offentligt finansierade privat utförda välfärdstjänster är ett vilda västern liknande system som förstärker segregation och har alltför låg insyn och kontroll. Detta trots att vi hela tiden bygger upp allt större kontrollapparater. Vi har idag ett system som uppmuntrar till tävling om lägsta godtagbara kvalitet. Ett system som inom skolan leder till betygsinflation. Så kan vi inte ha det.
Så hur är det då med skolorna här i Täby som kan tvingas läggas ner och det ska enligt moderaterna vara ett scenario som hotar 10 000 täbybarn? Två saker kan konstateras. För det första, moderaternas syn på drivkraften för de fristående skolorna, vinstmöjligheterna förutsätts vara i centrum och andra drivkrafter som pedagogik och väringsbaserad drift anses inte finnas i särskilt hög grad. Men vi socialdemokrater instämmer inte i den dystra synen på de seriösa friskolornas drivkrafter. För det andra, med nuvarande system så hotas alla förskolor och skolor av nedläggning och alla barn/elever riskerar detta. Detta på grund av den instabila kvasimarknad som råder IDAG inom skattefinansierad förskola och skola. Skolor och förskolor läggs med regelbundenhet ned runt om i vårt land och i Täby. Detta är den situation vi har nu! Samtidigt vet vi genom studier att en av de saker som inverkar tydligt menligt på barns lärande är just skol- och klassbyten, speciellt för yngre barn. Det som behövs är klart: mer ordning och reda i välfärden och mindre nyliberalism.
I måndags anmäldes planeringunderlaget för Täby kommun till fullmäktige. I det målades det med dystra färger kring de prövningar som Täby kommun har att utstå och bemästra. Här aviseras oro för framtiden och kommande behov av riktade besparingar, effektiviseringar, outsourcing och omprövning av verksamheter om kommunen ska kunna klara av att ge god service till sina medborgare. Det känns en aning udda att ta del av dessa skrivningar. Ekonomin i Sverige och i synnerhet Stockholmregionen går som tåget. Täby kommun har ett av landet högsta skatteunderlag, även efter den av täbymoderaterna så illa omtyckta utjämningsskatten så har Täby mer i skatteinkomster. Tillväxten är stark, byggherrarna köar för att få bygga i Täby, ändå denna pessimism. Det om något är oroande, att styret i Täby inte förmår ser vilken god sits Täby kommun sitter i.
Vi socialdemokrater ser med stor tillfredställelse att bostadsbyggandet i Täby Park på det gamla Galoppfältet nu tar sin start. Extra roligt och välbehövligt är att ett helt kvarter nu kommer att byggas med hyresrätter. Täby kommun har idag en mycket låg andel hyresrätter. Men Täby behöver hyresrätter, alla varken vill eller kan köpa en bostad. Många av Täbys unga har inte möjlighet att bo kvar i kommunen med den brist på hyresrätter som är nu. Vi socialdemokrater har opinionsbildat och drivit på för byggandet av hyresrätter i kommunen under mycket lång tid. Det har varit i mycken motvind. Men nu kan vi äntligen se ett genombrott då det folkliga trycket för hyresrätter blir allt starkare i vår kommun. I första etappen kommer det totalt att byggas ca 185 hyresrätter vilket ger en andel på ungefär 35% hyresrätter.

Det blir nu viktigt att Täby fortsätter på den inslagna vägen med en rejäl andel hyresrätter även i den fortsatta utvecklingen av Täby Park! Så kan även unga och andra som varken kan eller vill lägga stora kontantinsatser få bo i vår kommun. (S)å vill vi ha det!

Visst behövs resursskolorna

Skolkostnadsutredningen
Skolkostnadsutredningen

Det har stormat en del de senaste åren kring de så kallade resursskolorna. Dessa skolor vänder sig till elever med särskilda behov, ofta barn med neuropsykiatriska diagnoser. I vilken form skall skolorna få finnas? Vilka elever skall där få plats och klarar alla elever en ”vanlig” skola? Hur skall kostnaden för resurskolornas tas och går det lika bra egentligen med en inkluderande vanlig skola? Får en skola rikta in sig bara på barn med särskilda behov?

Nu har en del av svaret på de här frågorna kommit i form av skolkostnadsutredningen som delvis behandlar resursskolorna. Socialdemokraterna i Täby stödjer skrivningarna och förslagen i skolkostnadsutredningen som syftar till att stärka resursskolor och deras roll i det svenska skolsystemet och få dem inskrivna i skollagen under just namnet resursskolor.

I dagens skola finns det elever som inte klarar av skolgång i ordinarie skolor. Elever som mår dåligt och elever som blir så kallade hemmasittare. De flesta av dessa elever faller in under ramen elever med särskilda behov. Behov som skolan missar eller ej har förmåga att möta. Dessa elever förlorar delar av sin utbildning och kan då inte utvecklas och nå sin egentliga potential.

Kommunerna och huvudmännen kan många gånger hjälpa dessa elever och se till att de får sin rätt till utbildning genom att arbeta inkluderande både runt eleven och i skolan som struktur och system. Det är dock inte alltid tillräckligt, då t.ex. tillräckliga implementerade kunskaper inte alltid finns i organisationen och/eller erforderliga anpassningar inte alltid är möjliga att göra i en vanlig skolmiljö som ska passa flertalet.

Alltför många barn har kommit i kläm i skolsverige. Medan diskussionerna gått höga om hur skolan borde vara, om kompetensutveckling av personal på statlig och/eller kommunal nivå och anpassningar som ska göras men som inte blir rätt. Under tiden betalar de barn som inte har en tillräckligt anpassad skola ett oacceptabelt pris. Men, det bör aldrig råda tvekan om att det enskilda barnets/elevens rätt till en fungerande skolgång alltid måste sättas först och före huvudmännens organisatoriska visioner och mål. En skolgång och en uppväxt går inte i repris. Barnet kan inte vänta på organisationer som inte är redo. Därför välkomnar socialdemokraterna i Täby de förslag och skrivningar som stärker resursskolornas roll och plats i det svenska skolsystemet.

Resursskolorna behövs. Inte för alla, men för de som behöver dem är de livsviktiga. Resurskolorna har också förmånen att kunna anpassa på ett sätt som vanliga skolor inte kan då deras inriktning är specifik mot just barn som behöver omfattande extra anpassningar på grund av särskilda behov.

Barnet – eleven måste komma först!

Dags att satsa på förskolan även i Täby!

image

Förskolan är en av välfärdens viktigaste verksamheter och där läggs grunden för att varje barn ska få en bra start i livet och en framgångsrik skolgång. Därför storsatsar nu den Rödgröna regeringen på förskolan och på att fler kan utbilda sig till förskollärare och att även förskolepersonal ska tillhöra de nationella skolutvecklingsprogrammen. För att öka personaltätheten i förskolan har regeringen infört ett statsbidrag på 830 miljoner kronor per år från och med 2016. Dessutom har nu riktmärken för barngruppernas storlek införts, då vi vet att alltför stora barngrupper hämmar den pedagogiska verksamheten. Den Rödgröna regeringen arbetar på många fronter för våra barns uppväxt, nu även med att erbjuda stöd för kommunerna att verka för en Giftfri förskola.

Mycket görs nu från nationell nivå, men även kommunerna måste bjuda till och följa upp med att satsa på våra yngsta medborgare. Här i Täby höjer allt fler föräldrar och förskolor sina röster för att uppmärksamma kommunen på att de medel och satsningar som Täby kommun avsätter för förskolan inte är tillräckliga. Förskolepengen är jämförelsevis låg och har dessutom ett beräkningssätt som missgynnar små enheter. Resultatet blir en verksamhet med instabila finansiella förutsättningar, i många fall lite för stora barngrupper och förskolepersonal som söker sig vidare. Det vill vi socialdemokrater i Täby ändra på. De som ytterst drabbas är förskolebarnen i Täby. Visst borde våra barn vara värda mer och visst har Täby råd att satsa mer på sina yngsta invånare?

Det är dags att Täby svarar upp och visar att de också vill satsa på barnen. Med nationella och lokala satsningar i samverkan kan vi lyfta förskolan och få en högkvalitativ verksamhet! Det är ytterst beklagligt att Alliansstyret i Täby inte inser behoven och inte heller tar chansen när den nu finns. Låt barnen gå före skattesänkningar!

Vi Socialdemokrater i Täby har under lång tid velat lyfta den i Täby med resurser eftersatta förskolan. Vi kommer fortsätta att kämpa för den förskola Täbys barn är värda. Barnen är vår gemensamma framtid, den bästa investering vi kan göra.

När inte den rätta kunskapen finns – fallet Oscar

Återigen har vi kunnat läsa och höra om en incident i en Täbyskola i riksmedia. Den här gången var det Sveriges radio som går igenom fall som kommit Skolinspektionen till del där barn utsatts i skolan. Vi är många som blivit berörda av eleven Oscars berättelse om hur vuxna personer hållit fast och ner honom med våld s.k. fasthållning för att bemästra oroliga situationer. Fasthållning är en metod som är inte bara mycket ångestskapande utan också potentiellt dödlig. Fasthållning är ett förlegat förhållningssätt som inte löser några beteendeproblem eller situationer utan snarare kan fördjupa dem och skapa än djupare problem. Självklart ska sådant inte förekomma i Täbys skolor.
Vi har också kunnat läsa i media många kraftfulla motreaktioner och protester mot det inträffade. Det här har inte bara hänt Oscar i Täby utan även andra barn, ofta barn med särskilda behov, runtom i vårt land. Och varje gång det händer har vi att göra med ett kapitalt misslyckande hos skolan och dess personal, som går ut över de barn som ofta är skolans sköraste.
Men det är naturligtvis inte så att lärare och övrig personal i skolan vill barnen illa -tvärtom. Det handlar istället om brist på kunskap och de rätta verktygen i att bemöta problemskapande beteende som tex utåtagerande vid stress i skolan. Det är därför av yttersta vikt att skolans personal får den specialpedagogiska utbildning och fortbildning som behövs för att de ska kunna bemöta alla barn i skolan på ett bra sätt.
Därför är det bra att vi nu har en rödgrön regering som har inte bara skolan i fokus utan också satsar speciellt och riktat på specialpedagogisk fortbildning och kompetensstärkning till personal. Tyvärr kan vi här konstaterar att den specialpedagogiska satsning som regeringen Skolverket satt i sjön för läsåret 2016/17 den deltar Täby kommun inte i. http://www.skolverket.se/om-skolverket/press/pressmeddelanden/2016/pressmeddelanden-2016-1.244816/nytt-bidrag-starker-larares-specialpedagogiska-kompetens-1.253442?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_medium=email&utm_source=Skolverkets%20nyhetsbrev
Täby kommun med sitt Alliansstyre har trots att de säger sig satsa på ett tillgängligt lärande och har tidigare uppmärksammade fall med Kristinaskolan och nu fallet Oscar i bagaget inte ens sökt medel för att delta och få statliga medel för specialpedagogisk kompetensutveckling av sina redan anställda lärare. Skälet som anges för den uteblivna satsningen från Täbys sida skall var att det inte finns tillräcklig med anställda specialpedagoger i Täby kommun för att handleda sina kollegor i satsningen.
Det är djupt oroväckande att för Alliansen i Täby har fortfarande inte barnen med särskilda behov kommit högre upp på dagordningen. När får vi nu härnäst läsa om nästa Kristinaskola eller nästa Oscar i Täby? Utan satsning på kunskap är det bara en tidsfråga.