Kategoriarkiv: Uncategorized

Medborgarförslag – Mer demokrati för ett bättre samhälle

I den lokala politiken formas vårt samhälle på ett mycket tydligt och konkret sätt som påverkar kommuninvånarnas vardag. Besluten som tas kan bli synliga i både lyckanden och misslyckanden, men kommunpolitiken är tyvärr underskattad och blir lätt något som bara händer och sker lite skymundan. Många vanliga Täbybor som inte är partipolitiskt aktiva upplever att det är ett för stort avstånd till kommunpolitiken och de känner sig inte involverade. Ett enkelt sätt att öka och ta tillvara engagemanget i kommunpolitiken är genom medborgarförslag.

Medborgarförslag är en möjlighet för medborgarna att vara delaktiga i det politiska arbetet mellan valen, utan att själva vara med i ett parti. Det är viktigt att vi tar till vara de ofta goda idéer som många invånare har om hur Täby kan bli en bättre plats att leva hållbart, utveckla välfärden i vår kommun och för att vara en attraktiv kommun för arbets- och näringsliv.

Många kommuner i Sverige, däribland närliggande kommuner som tex Österåker, Stockholm, Nacka, Upplands Väsby, Sigtuna, Botkyrka, Sundbyberg m.fl. har i enlighet med en strävan att vitalisera och öppna upp processerna möjligheten till medborgarförslag.

Kommunallagen (2017:725) stödjer också medborgarförslag som demokratiskt verktyg. 8 kap.1 § ”Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket”

Bra med medborgarförslag är att det kan gälla allt som rör kommunens verksamhet och som kommunen är ansvarig för. Medborgarförslagen får inte för att vara behandlingsbara vara rasistiska, odemokratiska eller strida mot lag eller annan författning. Medborgarförslag får inte heller vara ett ärende som innebär myndighetsutövning mot en enskild person. De ska lämnas av en person, däremot har olika föreningar, samman-slutningar, råd och organisationer inte möjlighet att lämna medborgarförslag.

Det är nu dags att politiken och kommunfullmäktige ger Täbys invånare möjligheten till medborgarförslag!

Annonser

Istället för

När molnen ligger tunga och det slaskar då får en använda alla knep. När ingen sol finns så får en ta det som finns till hands. Kisa och sträcka upp mot himlen.

Det är ändå inte en sol och har inte den effekt en sol ska ha. Inget ljus och ingen värme strålar. Men då är de bra att tänka annorlunda och uppskatta den apelsin som trots allt finns där. Tung och skrovlig i handen väntar den på att skalas och klyftas och ätas.

Ingen sol idag – men C-vitamin!

Växtkraft året om

Igår firades och uppmärksammades världen runt den Internationella kvinnodagen. Både traditionella och sociala medier fylldes av tidningsartiklar om jämställdhetsläget, kvinnliga förebilder både historiska som nutida och upprop om kamper som finns kvar att ta. Det var som det ska – en dag av massiv härlig pepp!

Den feministiska kampen för en jämställd värld har nått långt i vår del av världen. Kvinnor har här demokratiska rättigheter, rätt till sin kropp och fri abort, att skiljas, att inneha lönearbete och att på alla sätt vara en självständig person i juridisk bemärkelse. Allt fler både unga och äldre kvinnor kräver att få vara sig själva, på lika villkor och tar allt mer plats i vårt samhälle. Samtidigt ser vi allt tydligare att de rättigheter som vunnits ännu inte har antagit statusen av självklarheter. Aborträtten ifrågasätts från den mörka högern och det uppmålas allt oftare konflikt mellan kvinnors arbetsliv och deras barns bästa när barnen går på förskola. Hemmafruidealet bubblar åter upp och flickor kläs i rosa och pojkar i grönt och blått i långt större omfattning nu än under min egen uppväxt. Flickor kan ses börja sminka sig redan på lågstadiet och mår sämre som barn och unga än pojkar. Och trots svenska kvinnors höga grad av förvärvsarbetande och att de har högre utbildningsnivå än männen som grupp, så är det svårt att riktigt knäcka glastaket.

Vi ser också både framgången med många kvinnor i samhällsdebatten och samtidigt att aktiva feminister i sociala medier trakasseras, hotas och hånas. Kort sagt; kampen är inte vunnen, utan kvinnors friheter, möjligheter och rättigheter måste fortsätta att både försvaras och kämpas vidare för.

Igår var det 8 mars, men det är idag och alla de återstående dagarna, vardag som helg, i relationer, arbets- och föreningsliv som den avgörande skillnaden görs. Det är när de vackra orden om jämställdhet prövas genom att sättas i praktisk handling som den verkliga feministiska kampen förs. Det är också då som systerskapet prövas, för då ställs också frågan i den patrikala samhällsordning vi fortfarande lever i – ska jag som enskild kvinna ta den enkla vägen framåt genom att spela enligt patriarkatets spelregler och rollfördelning? Och då också genom mitt deltagande medspela och godkänna strukturens vidmakthållande av kvinnors underordning och förminskande?

För så är det – jämställdhet på alla plan mellan kvinnor och män kommer att fortsatt vara en kamp. Den kommer aldrig uppnås utan uppoffringar och inte heller förrän kvinnor säger ”Nejtack!” till de kortsiktiga fördelarna med att ta på sig tilldelade könsroller som vårdande, servande eller posten som legitimerande figurer i manliga maktstrukturer, men utan verklig makt på lika villkor.

Metoo-rörelsen visade på den oerhörda styrkan när kvinnor håller ihop och gör det trots attacker eller lockande erbjudanden om splittring. Och det är just det jag vill tro och hoppas, att det allra viktigaste budskapet från #metoo var att det går och att den feministiska rörelsen kan ta den framgången som en förebild som kan ge fortsatt växtkraft till jämställdhetskampens samtliga områden.

Allégården ärendet som kommer upp igen och igen

I måndags på kommunfullmäktige så var åter ärendet Allégården uppe, den här gången i form av ett ramavtal för själva fastigheten. Ramavtalet reglerar processen med att göra en ny detaljplan för fastigheten och reglerar kostnaderna och skyldigheter mellan Ikano och Täby kommun.

För dem som känner till kommunpolitiken i Täby är just Allégården känt som ett riktigt långkörarärende. Länge var det ett populärt vård- och omsorgsboende i kommunal regi, innan moderaterna 2008 under buller och bång lade ut det i privat regi. Så våren 2018 såldes den kommunägda fastigheten till Ikano för att där driva äldreomsorg tillsammans med Aleris. Försäljningen hade föregåtts av en nästan två år lång process där bland annat anbud på fastigheten togs in sommaren 2017 utan att varken kommunstyrelsen eller socialnämnden var informerad om vad som pågick. Vilka som var informerade förblir en gåta…  

Trots att vi Socialdemokrater kraftigt motsatte oss försäljningen av fastigheten beslutade de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen att säljas skulle den. Och så blev Täbyborna av med en mycket värdefull och välbelägen välfärdsfastighet. Som alla kan förstå så fanns det gott om spekulanter. Och det är just det, att det inte är ett gott sätt förvalta Täbybornas gemensamma ekonomi att sälja en fastighet som är mycket välbelägen och som befolkningsprognosen visar att vi kommer att ha ett mycket stort behov av för våra äldre.

Att dessutom göra som moderaterna i Täby gör – att efter fastigheten väl är såld föreslå mer än fördubblad byggyta i den nya detaljplanen är sällsynt dåligt affärssinne. Om det var att få maximalt betalt för fastigheten som var syftet borde så borde byggytan skrivits upp i detaljplanen innan försäljning.

En annan viktig fråga som jag lyfte var hur det nu går med de mellanbostäder för äldre i hyresrättsform som funnits med i tidigare tjänsteutlåtande och som det talats så mycket om. Trevligt att kunna konstatera att efter en del påtryckningar så sade kommunstyrelseordförande att även om det inte står i text så finns fortfarande en sådan ambition. Så låt oss hoppas att det kan bli så – hyresrätter anpassade för äldre med viss service på Allégården Näsbypark. Det behövs varierade boformer för ett socialt hållbart Täby!

Snart ett nytt år!

Idag måndag är det första dagen på en ny vecka och sista dagen på året 2018. Imorgon tisdag är det första dagen på det nya året 2019. Den här dagen är både del av det nya och det gamla och rymmer i sig själv både framåtblick och backspegel. 2018 var på många plan ett intensivt år som både gav hopp och misstro. Det var än mer Trump, det var hetsig valrörelse och både klimatdebatt och klimatförnekelse. Det var möten och avsked. Det var också förskjutna gränser för hur vi människor agerar i både smått och stort mot varandra och hur vi så formar både den mindre och större gemenskapen. Muller och varningssignaler.

Just när vi firar in det nya året blir det också som allra tydligast att varje år precis som varje ny dag rymmer nya möjligheter och utmaningar.

Ett nytt år ger en tydlig möjlighet till ett nytt avstamp och för 2019 lovar jag mig själv: mer närvaro i stunden med mina nära och att öva mig på att ge även mig själv tid och utrymme. Tid för skratt, litteratur och eftertanke. Men också ett och annat nytt odlingsprojekt.


För omvärlden önskar jag mig inför 2019 ett politiskt landskap som tar framtidens utmaningar med miljö och social oro på än större allvar. Och som med förenade krafter motar bort högerpopulismen/ -extremismen genom att framförallt bekämpa dess grogrund. Varken att manövrera eller sminka bort den lär bita. Ytterst är de oroande politiska signaler som vi ser manifesteras ett uttryck för en vanmakt bland människor och ett allvarligt sargat förtroende till politikens vilja. Så länge vi inte på allvar tar itu med vårt alltmer ojämlika samhälle där tilltron till en bättre framtid blir allt svagare för alltfler så kommer, precis som vi ser, vanmakten och dess olika osorterade uttryck att växa. Just därför måste rädslan och oron mötas med en trygghet som innefattar alla.

2019 är ännu oskrivet och precis som var och en av oss kan ta avstamp i vårt eget liv – har vi tillsammans möjligheten att låta 2019 bli ett hoppets år för vår gemensamma framtid.

Tid finns än.

En skärva ur en berättelse om Aina

20181211_002650
Johanna stod utanför lärarparets port.
Hon undrade stilla vad det nu kan vara som gått fel. Nog var hennes barn duktiga, nog var de skötsamma? Men ändå folkskollärarparet hade varit mycket tydliga med att de behövde ett samtal med henne.

Prylar och särskilda ting

IMG_20181128_162539_411Ibland tänker jag på alla prylar, omkring oss i vardagen, staplade på varandra i affärerna. De lockar och ropar ”kom och köp!” Och vi köper och köper. Fyller garderober, skåp och förråd. Sedan skänker och skickar vi på tippen. Och köper igen till nya behov.
För några dagar sedan var det först Black Friday och som blev Black weekend. Det kritiseras för köphets och bemöts att många trots allt köper det de behöver och att det är snobberi att moralisera. Trots allt det är svårt att leva utan prylar och fattigt att leva utan några ting som finns endast för nöje och skönhet.
Men vad gör mängden av prylar i vårt liv till vår inställning och relation till vart och ett av dessa ting? Ting som alltmer blir utbytbara och utslitbara., där de flesta bara passerar i en kavalkad av prylar i vårt liv.
Jag har i alla fall några ting som inte passerar i mitt liv, utan är där och bär minnen med sig. Ting som inte kan bytas mot något trendigt och matchande och som jag aldrig vill se slitas ned och bli förbrukade.
Så känns det också alldeles särskilt varmt att värma sig i soffan med mammas mosters egenvirkade ullfilt eller att på kvällen ta av sig ringar och halsband och lägga ner i den snäckask som min farfar som ung uppvaktade min farmor med. Ett ting kan vara mer än sig självt och nästan en egen gestalt i ens liv. Ett ting kan rymma minnen och delar av ett liv. Har du ett ting en pryl som är alldeles särskilt för dig?