Gå på grusväg

Grusväg

I helgen har jag ägnat mig åt att promenera på grusväg. Mjukare än asfalten, inte helt jämn och ett knastrande under skorna. För mig påminner det om barndom och minnenas arkiv öppnas. Än går jag som barn hand i hand med min mormors syster Svea på väg till en fårhåge ute på landsbygden utanför Sala, och än kastar mig minnen tilbaka till hundpromenader tillsammans med min mor under tonåren. Där gick vi pratandes om livet och det knastrade under skorna.

Nu är både min mor och Svea sedan många år borta, men ibland går de fortfarande vid min sida. Och just det knastret, grusgångarknastret det skingrar också det vanliga livets stress och invanda tankar. Gå på grusväg, det är för mig en sorts mindfullness.
Idag bor jag i Täby strax utanför Stockholm stad och här finns inte bara köpcentrum, påkostade rondeller och motorleder. Här finns också grusvägar, som till exempel den som leder till Rönninge By, en kulurhistorisk oas ibland kallad Täbys eget Skansen.

På grusvägen går jag. En väg i tanken och stegen, och för en liten stund som i en annan värld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: