Allégården ärendet som kommer upp igen och igen

I måndags på kommunfullmäktige så var åter ärendet Allégården uppe, den här gången i form av ett ramavtal för själva fastigheten. Ramavtalet reglerar processen med att göra en ny detaljplan för fastigheten och reglerar kostnaderna och skyldigheter mellan Ikano och Täby kommun.

För dem som känner till kommunpolitiken i Täby är just Allégården känt som ett riktigt långkörarärende. Länge var det ett populärt vård- och omsorgsboende i kommunal regi, innan moderaterna 2008 under buller och bång lade ut det i privat regi. Så våren 2018 såldes den kommunägda fastigheten till Ikano för att där driva äldreomsorg tillsammans med Aleris. Försäljningen hade föregåtts av en nästan två år lång process där bland annat anbud på fastigheten togs in sommaren 2017 utan att varken kommunstyrelsen eller socialnämnden var informerad om vad som pågick. Vilka som var informerade förblir en gåta…  

Trots att vi Socialdemokrater kraftigt motsatte oss försäljningen av fastigheten beslutade de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen att säljas skulle den. Och så blev Täbyborna av med en mycket värdefull och välbelägen välfärdsfastighet. Som alla kan förstå så fanns det gott om spekulanter. Och det är just det, att det inte är ett gott sätt förvalta Täbybornas gemensamma ekonomi att sälja en fastighet som är mycket välbelägen och som befolkningsprognosen visar att vi kommer att ha ett mycket stort behov av för våra äldre.

Att dessutom göra som moderaterna i Täby gör – att efter fastigheten väl är såld föreslå mer än fördubblad byggyta i den nya detaljplanen är sällsynt dåligt affärssinne. Om det var att få maximalt betalt för fastigheten som var syftet borde så borde byggytan skrivits upp i detaljplanen innan försäljning.

En annan viktig fråga som jag lyfte var hur det nu går med de mellanbostäder för äldre i hyresrättsform som funnits med i tidigare tjänsteutlåtande och som det talats så mycket om. Trevligt att kunna konstatera att efter en del påtryckningar så sade kommunstyrelseordförande att även om det inte står i text så finns fortfarande en sådan ambition. Så låt oss hoppas att det kan bli så – hyresrätter anpassade för äldre med viss service på Allégården Näsbypark. Det behövs varierade boformer för ett socialt hållbart Täby!

Annonser

Snart ett nytt år!

Idag måndag är det första dagen på en ny vecka och sista dagen på året 2018. Imorgon tisdag är det första dagen på det nya året 2019. Den här dagen är både del av det nya och det gamla och rymmer i sig själv både framåtblick och backspegel. 2018 var på många plan ett intensivt år som både gav hopp och misstro. Det var än mer Trump, det var hetsig valrörelse och både klimatdebatt och klimatförnekelse. Det var möten och avsked. Det var också förskjutna gränser för hur vi människor agerar i både smått och stort mot varandra och hur vi så formar både den mindre och större gemenskapen. Muller och varningssignaler.

Just när vi firar in det nya året blir det också som allra tydligast att varje år precis som varje ny dag rymmer nya möjligheter och utmaningar.

Ett nytt år ger en tydlig möjlighet till ett nytt avstamp och för 2019 lovar jag mig själv: mer närvaro i stunden med mina nära och att öva mig på att ge även mig själv tid och utrymme. Tid för skratt, litteratur och eftertanke. Men också ett och annat nytt odlingsprojekt.


För omvärlden önskar jag mig inför 2019 ett politiskt landskap som tar framtidens utmaningar med miljö och social oro på än större allvar. Och som med förenade krafter motar bort högerpopulismen/ -extremismen genom att framförallt bekämpa dess grogrund. Varken att manövrera eller sminka bort den lär bita. Ytterst är de oroande politiska signaler som vi ser manifesteras ett uttryck för en vanmakt bland människor och ett allvarligt sargat förtroende till politikens vilja. Så länge vi inte på allvar tar itu med vårt alltmer ojämlika samhälle där tilltron till en bättre framtid blir allt svagare för alltfler så kommer, precis som vi ser, vanmakten och dess olika osorterade uttryck att växa. Just därför måste rädslan och oron mötas med en trygghet som innefattar alla.

2019 är ännu oskrivet och precis som var och en av oss kan ta avstamp i vårt eget liv – har vi tillsammans möjligheten att låta 2019 bli ett hoppets år för vår gemensamma framtid.

Tid finns än.

En skärva ur en berättelse om Aina

20181211_002650
Johanna stod utanför lärarparets port.
Hon undrade stilla vad det nu kan vara som gått fel. Nog var hennes barn duktiga, nog var de skötsamma? Men ändå folkskollärarparet hade varit mycket tydliga med att de behövde ett samtal med henne.

Prylar och särskilda ting

IMG_20181128_162539_411Ibland tänker jag på alla prylar, omkring oss i vardagen, staplade på varandra i affärerna. De lockar och ropar ”kom och köp!” Och vi köper och köper. Fyller garderober, skåp och förråd. Sedan skänker och skickar vi på tippen. Och köper igen till nya behov.
För några dagar sedan var det först Black Friday och som blev Black weekend. Det kritiseras för köphets och bemöts att många trots allt köper det de behöver och att det är snobberi att moralisera. Trots allt det är svårt att leva utan prylar och fattigt att leva utan några ting som finns endast för nöje och skönhet.
Men vad gör mängden av prylar i vårt liv till vår inställning och relation till vart och ett av dessa ting? Ting som alltmer blir utbytbara och utslitbara., där de flesta bara passerar i en kavalkad av prylar i vårt liv.
Jag har i alla fall några ting som inte passerar i mitt liv, utan är där och bär minnen med sig. Ting som inte kan bytas mot något trendigt och matchande och som jag aldrig vill se slitas ned och bli förbrukade.
Så känns det också alldeles särskilt varmt att värma sig i soffan med mammas mosters egenvirkade ullfilt eller att på kvällen ta av sig ringar och halsband och lägga ner i den snäckask som min farfar som ung uppvaktade min farmor med. Ett ting kan vara mer än sig självt och nästan en egen gestalt i ens liv. Ett ting kan rymma minnen och delar av ett liv. Har du ett ting en pryl som är alldeles särskilt för dig?

Privatisering den andra vågen – nu är det välfärdsfastigheternas tur

Hur långt får en kommun gå i sitt främjande av privata företag i välfärdssektorn? Frågan håller på att ställas på sin spets i moderatledda Täby kommun där nu en andra privatiseringsvåg ligger i stöpsleven. Den här gången handlar det om de kommunala välfärdsfastigheterna.

Moderatstyrda Täby har gjort sig känd som landets mest privatiserade kommun. Det är resultatet av en hårdför ideologisk privatiseringspolitik som drivits av moderaterna i snart två decennier.

Många förknippar ännu idag Täby med den riksbekanta avknoppningsprocessen av den ansedda kommunala gymnasieskolan Tibble. Avknoppning av Tibble gymnasium med sina efterdyningar, blev också kulmen av en decennielång privatisering av kommunala skolor. Det var en medveten strategi som drevs för att åstadkomma den förändring som täbymoderaterna ville se i kommunen med etablering av fler friskolor.

Men nu är en andra privatiseringsvåg är i antågande – och kanske i än fler moderatledda kommuner? Det som sker är att i syfte att ytterligare understödja de privata välfärdsföretagen inom skola och omsorg så har man satt igång en utförsäljning av kommunens välfärdsfastigheter. Det handlar om fastigheter där det idag drivs skolor och äldreboenden. Försäljningarna motiveras politiskt med att man vill stärka företagens möjligheter att verka och utvecklas i Täby.

Det är en politik som vi Socialdemokrater i Täby avvisar. Det är inte en god ekonomisk hushållning, att avhända sig sina kommunala välfärdsfastigheter. Kommunen bör behålla sina välfärdsfastigheter oavsett vem som för tillfället driver verksamheten. Att sälja fastigheterna ger på sikt sämre planeringsmöjligheter för kommunen i att se till att de egna medborgarna får den skola och omsorg de har rätt till. Det kommer också urholka den kommunala ekonomin och dess stabilitet. Till skillnad från att överlåta driften av en förskola, skola eller äldreboende till ett företag, så är en försäljning oåterkallelig. Sålt är sålt och kommer inte igen.

Men, frågan om riktade försäljningar av välfärdsfastigheter är långt större än olika politiska syn på hur en kommun bäst bör förvaltas. Ytterst handlar det om var vi drar gränsen när en kommun vill gynna en företagssektor genom att gynna ett enskilt företag.

Kommunfullmäktige i Täby beslutade tidigare i år att sälja Milstenskolan i Täby, som drivs av Academedia, till deras fastighetspartner. Det som stod ut tydligt i försäljningsförfarandet var att försäljningen inte var öppen för någon annan än fastighetspartnern. Det blir ett tydligt gynnande av Academedia och deras partner. Fastighetspartnern får ensamrätt att förvärva en mycket attraktiv välfärdsfastighet i ett väletablerat villaområde och som i det här specifika fallet dessutom gränsar till ett kommande exploateringsområde för ytterligare bostäder. Academedia slipper risken att ett fastighetsbolag förvärvar fastigheten och sedan föredrar en annan hyresgäst.

Kommunen har åsidosatt konkurrensen och tydligt gynnat ett skolföretag framför andra, i att vara verksam i området och utvecklas där. Är det lagligt?

Nu ligger ärendet hos förvaltningsrätten i Stockholm och förhoppningsvis kan det bli startskottet på en diskussion för hur långt politiken får driva gynnandet av enskilda företag. Vart går gränsen? Låt oss ta reda på det innan privatiseringsvåg nummer två rullat igång på ett än mer oåterkalleligt sätt – än den avknoppningscirkus som en gång härjade.

texten har varit publicerad i Dagens Samhälle: https://www.dagenssamhalle.se/debatt/s-var-gar-gransen-tabys-privatiseringsvag-23725

Läs även insändare på liknande tema om utförsäljningar från Mitti Täby: http://www.socialdemokraternaitaby.se/nyheter/hur-mycket-av-taby-vill-m-salja/

Kan aldrig vara acceptabelt att välja bort vissa invånare

Täbys kommunrevision har tillsammans med KPMG granskat Täby kommuns integrationsarbete med nyanlända i rapporten: ”Granskning av kommunens arbete med integration av nyanlända” (juni 2018)

I rapporten framförs påpekanden om brister i kommunens verksamhet med integration av nyanlända. Det är en läsvärd rapport och jag instämmer till fullo med revisionsrapporten påpekande att mottagandet av nyanlända på K30  inte är ändamålsenligt ur integrationssynpunkt. Att samla alla nyanlända på i stort sett ett ställe är inte att verka för en god integration med oss övriga täbybor, det är istället segregation. Vi talar här inte heller om någon tillfällig nödlösning utan den lösning som det planerats för och som enlig moderaterna ska gälla. Det duger inte!

I rapporten konstaterar också revisionen att K30 (f.d. Täby Park hotel, så benämnt i folkmun) inte är att i praktiken betrakta som ett fullvärdigt boende. Här finns bland annat inte möjlighet att laga mat och äta i sin bostad med sin familj. Vanligt familjeliv blir omöjligt för dem som bor här. Ett boende som ska vara under hela etableringstiden om 2 år. Därefter finns som understryks i rapporten inget planerat för dem.

Täby kommun har inget allmännyttigt bostadsbolag och saknar dessutom en långsiktig strategi för att möta bostadsbehovet av nyanlända och för att följa lagstiftningens krav. Det är intressant att nu har även kommunens egen revison dömt ut moderaternas bostadspolitik i Täby.

Det duger inte och kan aldrig vara acceptabelt att välja bort vissa invånare. Kommunen har ansvar för alla sin kommuninvånare. I dagens moderatstyrda Täby får inte de nyanlända plats och inget görs för att bereda dem bostäder i kommunen. Inte heller unga vuxna utan tjock plånbok planeras det för eller för den delen mindre resursstarka hushåll. Nu tvingas allt fler grupper ut ur kommunen.

För att motverka den reservatsbildning i Täby som moderaterna vill uppnå, där andra kommuner få betala för och bygga bostäder till delar av Täbys kommuninvånare som inte är stadda vid kassa så måste vi bygga fler bostäder som är nåbara för fler. Det behövs en långsiktig och ansvarstagande planering. Fler hyresrätter och återupprättandet av ett allmännyttigt bostadsbolag i Täby.

Nuvarande situation är ett kapitalt misslyckande. Men vad krävs för att moderaterna och deras allianskollegor ska börja vilja ta ansvar för även de kommuninvånare som inte är ekonomiskt resursstarka? Tystnaden är talande.

 

 

Socialdemokraterna lovar sommarjobb till Täbys unga!

Valrörelsen är i full gång och det är dags att Täbyborna får veta vilken skillnad det skulle kunna vara i vår kommun om Socialdemokraterna fick inflytande. En av de saker som vi kämpar för sedan flera år är att Täby ska rycka upp sig och erbjuda sina ungdomar sommarjobb. I veckans Täbynyheter skriver jag om vårt S-löfte att alla mellan 15 till 18 år som önskar sommarjobb och inte kan få det på egen hand ska få den viktiga erfarenheten sommarjobb via kommunen. Det är svårförståeligt att de borgerliga partierna inte i högre grad förstår vikten av sommarjobb för unga. I tidningen kortades min insändare något, men här nedan kan du läsa den i sin helhet:

 

Socialdemokraterna lovar sommarjobb till Täbys unga!

Nu är det hett efterlängtade sommarlovet snart här. En sommar fylld av sol, lediga dagar och av sommarjobb – för en del.

Täby kommun är en av de kommuner i Stockholms län som står ut genom att erbjuda kommunens ungdomar mycket få sommarjobb. Sommaren 2017 erbjöd kommunen 74 sommarjobb. Av dessa var endast 14 inom äldreomsorgen. Endast en tredjedel av platserna gick till flickor, dvs. 22 flickor fick feriejobb med hjälp av kommunen. Det är vi Socialdemokrater inte nöjda med. Som exempel kan moderatstyrda Täbys ambitionsnivå för sommarjobb jämföras med socialdemokratiskt styrda Järfälla kommun, som sommaren 2017 erbjöd 2000 unga mellan 15 – 18 år sommarjobb.

Sommarjobb är det bästa sättet att ge unga en första erfarenhet av arbetslivet, att uppleva den glädje och stolthet det ger att intjäna sin första lön. Ett första jobb leder ofta till nästa jobb. Att ha referenser och erfarenheter kan vara avgörande för vägen ut i arbetslivet. Sommarjobb rekommenderas av OECD som en effektiv åtgärd. I år skjuter också vår Socialdemokratiskt ledda regering till 100 miljoner till kommunerna för att stödja dem i att inrätta fler sommarjobb.

Från oss Socialdemokrater i Täby är det ett självklart löfte att Täby kommun skall i samarbete med det lokala näringslivet erbjuda sommarjobb till alla Täbys unga mellan 15 – 18 år som söker och inte får på annat vis. Det är en mycket god investering för både individerna och samhället, på kort och lång sikt.