Västra Roslags Näsby och sagan om Bananhuset

Efter många år så var det till slut dags för detaljplan för Västra Roslags Näsby. Täby planerar för fler invånare och det är bra.

Från Socialdemokraternas sida kan vi konstatera att det har varit en lång process fram till detaljplan och en hel del förändringar som inte alltid varit transparenta eller förutsägbara. En del av det som förändrats är; antal bostäder, karaktären på området, hur det ses på vikten att bevara byggnader inom planområdet, området yttre gränser. En del grundläggande fakta fattades också många år in i planeringsprocessen som t.ex. att området är delvis omgärdat av sekundär transportled för farligt gods. Sammantaget gör det att Västra Roslags Näsby har förändrats i omgångar långt ifrån det uppdrag som gavs i arkitekttävlingen 2010,”Visionen är att skapa en attraktiv, levande och hållbar stadsdel med ca 600 bostäder och med inslag av verksamheter.” (s.4 tävlingsprogrammet). Vidare beskrivs hur den äldre delen av kommunhuset ska bevaras och övrig bebyggelse prövas i gestaltningen.

Rätt historieskrivning är, vad än de borgerliga säger att det var efter prövning i gestaltning och efter reaktioner och dialog med Täbyborna som det togs beslut om att bevara Blåklinten 1, även kallad Bananhuset. En antikvarisk utredning beställdes av Täby kommun 2012 ”BEBYGGELSE I VÄSTRA ROSLAGS-NÄSBY TÄBY KOMMUN 2012-08-10”. Den gjordes av AIX ARKITEKTER AB och visade på det höga kulturhistoriska bevaransvärdet hos fastigheten Blåklinten 1. Fastigheten konstaterades också vara välbevarad och skulle få stå kvar som en av årsringarna i området. Även Elverket och några andra byggnader i området skulle bevaras.

Det rådde därefter politisk samsyn under valåret 2014 och fram till hösten 2015 att Blåklinten 1 skulle stå kvar. Plötsligt oktober 2015 ändrade de borgerliga partierna inställning i frågan, Blåklinten skulle nu rivas. De har därefter hållit fast vid att fastigheten ska rivas, men däremot bytt fot ett antal gånger om hur de motiverar sin ståndpunkt. Det har hävdats att det är på grund av den riskklassade vägen och att enda lösningen är att dra in bebyggelsen på ett sådant sätt att Blåklinten 1 måste bort. Det har hävdats att fastigheten är i så dåligt skick att den inte skulle klara av att det byggs runt den, att grunden är för dålig, att det egna underhållet är eftersatt och kostar för mycket, att sopbilar och utryckningsfordon inte kommer att kunna nå byggnaden, att fastigheten förlorar sitt kulturhistoriska värde om en bygger runt den och därför nu inte längre är bevaransvärd. Vi socialdemokrater har tidigare under processens gång motsatt oss rivning just för att alliansföreträdarna inte kunnat visa att den är nödvändig och att den på flera sätt tillför värden i Täby. Vi hade också föredragit en delvis annan utveckling av området.

Slutligen har alliansföreträdarna nu landat i att fastigheten Blåklinten 1 skall rivas med skälet; att ge plats åt fler bostäder. Kanske borde de varit ärliga och sagt så från början och inte invaggat boende och övriga Täbybor i falska förhoppningar?

Men trots allt är det beklagansvärt och svårförståeligt med den frenesi som borgerligheten till varje pris vill få bort byggnaden från området. Det är en byggnad som förknippas starkt med området, den är kulturhistoriskt intressant och i grunden välbevarad och den rymmer en efterfrågad bristvara i Täbys bostadsbestånd – allmännyttiga hyresrätter med låg hyra. Hyresrätter av en sort som inte av allianstyret avses ersättas. Och här finns en brist – för att trots att det planeras för byggande av bostäder i Täby är det som nu måste lyftas för att få en socialt hållbar kommun är att vi inte bara vi bygger bostäder utan för vilka vi bygger. Vi måste framförallt bygga för de med störst behov!

Sammantaget rymmer borgerlighetens hantering av ärendet Västra Roslags Näsby många bristfälligheter i planering, kommunikation och transparens gentemot medborgarna om vad som egentligen är avsikten och strävas efter med området. Vilka utsagor kan Täbyborna lita på? Hur kan vi undvika liknande scenarier i framtiden? Hur kan vi verka för att faktiskt bevara årsringarna i det växande Täby i form av fastigheter och bevaransvärda miljöer? Hur kan vi värna den sociala hållbarheten i ett växande Täby och t.ex. ersätta de allmännyttiga hyresrätter som nu försvinner med nya? Hanteringen är allvarlig och riskerar att undergräva förtroendet för politiken. Därför vill vi socialdemokrater se en utredning av hanteringen av Västra Roslags Näsby. Kanske av förklarliga skäl motsatte sig den moderatledda Alliansen det.

Annonser

Skolstart och lite om det vi inte väljer

I veckan var det dags för Täbys elever att börja skolan efter ett långt sommarlov. Förväntansfulla och lite spända gick de nu de sommarovana stegen mot ett nytt läsår och möten med klasskamrater, lärare, välkänt och kanske lite nytt.
En del har längtat efter skolstarten. Andra har försökt att inte tänka på den, kanske i hopp om att njuta av ledigheten lite till. En del har haft hela sommaren uppbokad och måste tacka nej till aktiviteter och resor för där är redan fullt, medan andra barn inte vill prata så mycket om vad som skett på lovet.

När jag tänker tillbaka på min egen barndom kan jag konstaterar att själv var jag en sådan som tyckte att sommarlovet var alldeles för långt. Det blev tråkigt med all denna tid, dagar som följde efter varandra i en nästan oändlig räcka. Det fanns gränser för hur mycket en kunde cykla runt på sin cykel, öva sig på att gå på händer och hur många egna tidningsprojekt en kunde ha. Och fortfarande tycka det var roligt. Kompisarna var ofta bortresta och veckorna blev långa. Dessutom var skolan för mig en favoritplats. Jag var som barn nästan aldrig sjuk och hade jag någon enstaka gång feber så berättade jag det inte utan gick dit i alla fall.

Skolan det var platsen där jag fick stilla min kunskapshunger och när matteböckerna var uträknade och alla stencilerna gjorda då kom det bästa; jag fick sitta i biblioteket och läsa vilka böcker jag ville. Jag hade so barn gärna gått i skolan året runt till klockan fem varje dag om jag fick. Som vuxen är jag samtidigt oerhört tacksam för den skola jag fick gå i där jag inte bara fick lära mig ämneskunskaper, utan också bli, det viktigaste av allt, sedd. Men, jag är också sorgligt medveten att skolan inte är för alla barn den platsen laddad av positiva erfarenheter som den var för mig. Just därför är jag också så glad över att vi nu har en regering som satsar på skolan på riktigt och fördelar resurser till sådant som göra skillnad: mindre klasser, duktiga lärare och en fritidsverksamhet på skolorna med höjd kvalité. En sådan satsning är lågstadiesatsningen som är ett sökbart statsbidrag till skolhuvudmännen för att ge mindre klasser för eleverna. Inför läsåret 2017/18 har Täby kommun blivit tilldelad 6,37 miljoner kronor som m går till de kommunala skolorna i kommunen. Totalt fördelades inom lågstadiesatsningen 2,3 miljarder kronor till 687 olika huvudmän.

Men oavsett hur sommarlovet nu egentligen var, om det längtats eller ej så är skolstarten nu här. Och oavsett om allt känns lätt i skolan eller om bokstäverna och siffrorna inte riktigt vill sig, så är alla barn ovillkorligen värda den allra bästa skolan. Det gemensamma ansvaret får vi aldrig backa på. Varenda unge ska ovillkorligen vara värd en lärare som ser dem och en skola att vara trygg och utvecklas i. Barn ska aldrig vara beroende av att deras föräldrar gör ”rätt” val av skola, informerar sig och ställer i kö. Det måste fungera ändå bra ändå.

För de som sätter individens så kallade valfrihet före varje annat värde (ja otroligt nog finns de) och är de som talar om dåliga val och bra val. De som säger att den som inte blir nöjd får göra om sitt val. De förstår inte skolan speciella samhällsfunktion och hur avgörande den är för individens utveckling. De väljer dessutom att bortse ifrån att utöver våra medfödda förmågor finns det saker ingen av oss får möjlighet att välja i livet: de omständigheter vi föds till och våra föräldrar och deras val.

Våra gemensamma medel ska vara för täbybornas bästa – inte skolföretagens

Vad ska vi använda våra gemensamma medel, kommunens ekonomi till? Det är den fråga som ytterst den kommunala politiken kokar ner i. Hur skall den kommunala kassan stärka vårt samhälle och ge så mycket välfärd av så god kvalité till våra medborgare som bara är möjligt? Lagar anger ofta miniminivå, men hur kan det vara gott och tryggt att åldras, vara sjuklig eller få en god uppväxt i vår kommun? Hur skall vi använda vår kommunala markresurs här i Täby, den mark som vi gemensamt äger så att vi verkligen får ut det bästa för kommuninvånarna – nu och för framtida generationer? Hur styr vi politiker kommunen så att det blir möjligt att ta ansvar för välfärd och samhällsservice, att skolor planeras och byggs, finns för eleverna i närområdet, att kvalitén är hög och påverkbar för medborgarna? Och inte minst att våra politiker tydligt kan ställas till svars när något inte fungerar?
En kommun är något annat än ett företag, en förening eller för den delen en hushållsekonomi. För mig som socialdemokrat är det självklart, en kommun skall planera sin verksamhet för det gemensammas bästa, inte gynna särintressen. Så är inte alltid fallet i det moderatstyrda Täby kommun. Där skjuts ansvaret så långt bort i från de som valts i demokratiska val som möjligt och gynnandet av privata företag på det gemensammas bekostnad verkar ha blivit en sport där nya rekord strävas efter att slås. Ovarsamhet och slösaktighet med våra gemensamma resurser blir resultatet.
I veckan som gick skrev lokalpressen om att vi socialdemokrater har motsatt oss att det moderatledda styret i Täby bygger en skola åt friskolekoncernen Inspira-Fos. http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/s-vill-stoppa-skolbygget-i-runborg-inte-ratt-vag/repqfe!21m1zMb5bTrknn3Pj5lA/
Att kommunen inte ska dra på sig investeringskostnader och risker åt en stor vinstdrivande friskolekoncern borde vara självklart för alla. Vill ett privat företag utöka sin verksamhet eller etablera sig i kommunen så bör de planera för och själva ta den risken. I Täby har sedan länge privata aktörers skoletableringar subventionerats kraftigt av moderaternas styre genom avknoppningar och tillfälliga bygglov. Att nu dessutom kommunen, som i sig självt står inför mycket stora investeringsbehov i samhällsservice de kommande decennierna, ska agera bank åt privata aktörer faller på sin egen orimlighet.
Det finns sunda alternativ: det är nu på tiden att kommunen gör upp en långsiktig plan för täbyelevernas tillgång till skolplatser och ser till att nyttja mark, planering och ekonomiska resurser för att ta sitt kommunala ansvar för skolplatserna. Även en moderat borde nu inse att de privata aktörerna oftast inte är beredda att investera i det allmänna. Lösningen är då inte ytterligare gynnande och subventioner. Våra gemensamma skattemedel ska gå till att bygga kommunala skolor, som kommunen själv ansvarar och styr över. Allt annat är ekonomiskt ohållbart och i längden oansvarigt.

Vad gör lite regn

imageEn del dagar är bra dagar. Det bara är så. En sådan dag är idag.

Bra möten, med samtal om vad som är och vad som kan bli. Samtal tillsammans om hur vi Socialdemokraterna i Täby kan vässa oss ytterligare och dessutom med stora doser av lust att göra.

För vi har mycket att ta itu med här i Täby, det moderatledda vanstyret blir allt tydligare. Kommunens pengar flödar åt alla håll bara inte i kvalitativ välfärd åt Täbyborna. Barnen, de gamla, de med funktionsnedsättningar de får betala priset. Men så behöver det inte vara och så ska det inte vara. Och det kan vi ändra på!

Det regnar idag. Men det spelar ingen  roll, det här är ändå en riktigt bra dag.

Jobba på sommarlovet? Jomen visst så ska det vara!

Syrenen blommar och snart har Täbys ungdomar sommarlov. För en del väntar ett späckat sommarlov med resor, aktiviteter och kanske sommarjobb. För andra brer sommaren ut sig som en oändlig räcka av veckor som en inte vet vad en ska göra med. Inga resor, inga sommarstugevistelser och inget sommarjobb. Så olika kan det se ut, även i det välmående Täby. Här där många barn och unga har det bra förspänt med föräldrar som har såväl ekonomiska resurser som kontakter. Men inte alla har det så.

Samtidigt som vi vet att nöje och avkoppling är bra för den som studerar. Vet vi också att miljöbyte och nya motiverande erfarenheter , tex i form av ett sommarjobb är både stärkande för självkänslan, ger tillhörighet i samhället och arbetserfarenhet att föra upp på cv:et. Det kan få en tonårstrött gymnasieelev att återvända efter sommaren med förnyad energi för sina studier.

Just därför ger vi Socialdemokrater i Täby oss inte: visst borde även Täby kommun erbjuda sommarjobb till kommunens ungdomar! Vi föreslog därför återigen i vår alternativbudget för 2017 att kommunen i samarbete med det lokala näringslivet skall erbjuda 250 sommarjobb. Det utöver det 50-tal som kommunen idag erbjuder till ungdomar med särskilda behov och funktionsnedsättningar.

Att möjliggöra reella chanser till sommarjobb för ungdomar som inte har föräldrar och bekanta med familjeföretag eller andra kontakter, det är en liten enkel åtgärd från kommunen som kan innebära mycket. Frågan vi bör ställa oss är om vi har råd att inte satsa på sommarjobb? Det är en fråga om goda livschanser för alla och en investering i våra ungdomar och som ger avkastning i allas vår framtid. Vi ger oss inte; så – jo men visst ska det jobbas på sommarlovet!

Välfärd – det handlar om människor och våra gemensamma medel

Den gångna veckan var en något kortare arbetsvecka men en intensiv sådan. Veckan rivstartade med kommunfullmäktige och nu var det dags att inviga den nya kommunfullmäktigesalen och även om inte all teknik var på plats var det skönt att äntligen vara på plats. Dagordningen var fullmatad med beslut dessvärre denna gång var det fler sådana än brukligt som inte var till vår socialdemokratiska belåtenhet. För visst är det bra att Täby nu åter tar emot nyanlända – men ett hotellboende som Täby park hotell kan vi socialdemokrater inte se som något annat än en akutlösning. Att bo så i två till tre år för en barnfamilj blir oerhört tärande och hindrar vanligt familjeliv och hållbara sociala relationer. Därför vill vi socialdemokrater nu se krafttag för att hitta andra boenden och kompletterande lösningar. Det handlar självklart om att vi måste planera och bygga socialt hållbart med permanenta bostäder med blandade upplåtelseformer och för andra grupper än välbeställda i Täby. Men – det handlar också om att vi bör fortsätta arbetet med att få fram tillfälliga lägenheter till barnfamiljer i form av modulbostäder, att kommunen bör anstränga sig ytterligare i kontakten med privata värdar och att göra det lätt för täbybor att hyra ut rum/del av bostad via kommunen. Vi måste använda hela verktygslådan när det gäller bostäder – både på kort och lång sikt.

Vi socialdemokrater reserverade oss mot det beslut som majoriteten tog att Täby kommun ska åta sig att bygga en skola åt den privata friskoleaktören Inspira-Fos. Kommunen har stora investeringar framför sig de kommande decennierna och att då ta på sig att bygga åt andra aktörer med de stora åtaganden som kommunen ändå har det är varken ekonomiskt hållbart eller en godtagbar inriktning för kommunen.

Stundtals gick debattvågorna höga i fullmäktigesalen, konstateras kan att det inte blev någon brukarombudsman eller någon delning av socialnämnden med en särkild äldreomsorgsnämnd. Synd då vi trots befolkningstillväxten har en åldrande befolkning och en brukarombudsman inom LSS skulle vara välbehövligt.

Var också i veckan gäst tillsammans med Camilla Jansson (S) KSO från Upplands Bro i ett panelsamtal på Sundal Collier som behandlande S syn på vinster i välfärden. Det var roligt med högt intresse och bra stuns i frågor och stundtals debatt om varför vi socialdemokrater inte kan låta saker vara som det är och kanske snarare skruva på systemen lite inom välfärden. Viktigt att komma ihåg i frågan om ordning och reda i välfärden och vinstjakten där – är att debatten hade inte funnits och varit så seglivad om det inte vore så att det inte fungerar bra som det är nu. Svenska folket har inte förtroende för den nuvarande ordningen, med rätt till ohejdat vinstuttag och lösa och olika regler med bristande insyn. Just därför kan nuvarande system inte kvarstå, det har bristande legitimitet. Vi behöver också en välfärd som styr mot jämlikhet för brukarna/medborgarna och som verkar mot segregation. Vill vi värna en offentligt finansierad välfärd måste det vara ett system med hög trovärdighet, som styr rätt och där våra gemensamma medel går till det de är avsatta för.

Jag tror att vi kan komma fram till en bra lösning där kommunerna får större möjlighet att ta sitt ansvar, insynen ökar och där privata såväl som ideella aktörer kan ha en plats om de accepterar att välfärden inte är en marknad som andra. Verksamheten, med dess samhällsnytta måste vara i fokus, inte vinst.

 

En trygg förskola är möjlig – vi behöver bara bestämma oss!

Täby är en av Sveriges mest välmående kommuner med ett bra läge i strax utanför Stockholm. Täby har en befolkning som utmärker sig som högutbildad, frisk och arbetsför. Så hälsan borde tiga still. Ändå kommer gång på gång orossignaler och medias intresse riktas mot vår kommun. Det handlar om våra yngsta invånare, förskolebarnen i Täby.

Nu kan vi återigen läsa om en täbyförskola i pressen. Den här gången heter den Myrlejonet ligger i Skarpäng och är en förskola med ca 100 barn, fördelade på fem avdelningar.  Förskolan drivs av friskolekoncernen Futura som driver förskolor och skolor i Stockholms län. Nu har föräldrar på förskolan kontakta politiker och press angående den bristande kvalité som råder där och som påverkar deras barn så att flera barn drabbats av oro och olust över att vara på sin förskola. Oron består bland annat i att personalomsättningen är oroväckande hög på förskolan. Det är ofta kort om personal vid hämtning och lämning. En stor andel av förskolepersonalen kan inte prata svenska och har därmed svårt att kommunicera med barnen. https://mitti.se/nyheter/foraldrar-engelsksprakig-personal/

Det ekar bekant. Tidigare år kunde vi i pressen ta del av föräldrar som larmade kring en annan förskola i Skarpäng Täby. Då hette förskolan Mörtsjöns förskola som drivs av friskolekoncernen Inspira-Fos och klagomålen som kom in handlade om brister så allvarliga att barn blev otrygga, för stora barngrupper och för hög personalomsättning. https://mitti.se/nyheter/tabyforskola-anmarkning-klagomal/

Det duger inte längre att vid varje fall förklara det som enskildheter och att därmed blunda för det mönster som finns. Det är dags nu att ställa frågan varför dessa situationer och återkommande klagomål uppstår? Klagomålen har en hel del gemensamma nämnare i form av hög personalomsättning, dvs personalen verkar inte vilja jobba kvar, barngrupperna är stora och som konsekvens blir barnen otrygga.

På en förskola är den absolut största ekonomiska posten löner till de som ska ta hand om, ge trygghet och pedagogisk omsorg åt barnen. Stora barngrupper betyder att huvudmannen pressar ner personalkostnaden. Samtidigt kan vi konstatera att Täby kommun inte vill ställa några krav på barngruppernas storlek eller främja mindre barngrupper genom villkorad förskolepeng. Istället ligger förskolepengen lågt i Täby och stora friheter ges till huvudmännen under valfrihetens flagg. Dessutom har Alliansen i Täby mildrat incitamenten för att ha behöriga förskolelärare anställda på förskolorna. Det är därför som upplagt för stora barngrupper och bristande pedagogik. Kommunen har ytterst sällan invändningar så länge inte klagomål från föräldrar inkommer. Det leder till att det att det kraftigaste incitamentet för förskolorna i kommunen blir, om ägarna så kräver, att generera överskott till sina ägare.

Detta är inte acceptabelt. Förskolebarn är en grupp som ofta har svårt att berätta/larma själva när en verksamhet inte fungerar bra. Om det slutligen blir uppenbart genom tex tillbakagång i utvecklingen, att tidigare trygga barn blir oroliga, att barnet inte vill gå dit etc. då har det redan gått för långt. Därför måste tillsynen skärpas.

Dessutom måste rätt incitament fås på plats i förskolan. De skattemedel vi sätter av ska gå till barnen och inte på olika sätt undandras verksamheten. Vi ser nu överskott som antingen läggs på hög, omfördelas till andra enheter inom koncernen eller delas ut som vinst. Följderna av den vilda västen som råder blir alltmer uppenbara.

Det positiva i kråksången är att det är möjligt med en god och trygg förskola till alla barn. Vi behöver bara bestämma oss! Låt de av oss alla gemensamt avsatta medlen gå till barnen.